Vad Finanspolisens årsrapport 2025 betyder för penningtvättsarbetet

Finanspolisens årsrapport 2025 visar att arbetet mot penningtvätt blir mer samordnat, mer operativt och mer inriktat på den kriminella ekonomins strukturer än tidigare. För företag som omfattas av penningtvättslagen är rapporten därför inte bara intressant som omvärldsbevakning, utan också som en tydlig signal om vilka risker och arbetssätt som nu prioriteras. För verksamheter som behöver stöd i dessa frågor är det särskilt relevant att förstå hur en AML-jurist kan bidra till att omsätta regelkrav till praktiska processer.

Det gäller inte minst när Finanspolisen beskriver hur samverkan mellan myndigheter och privata aktörer används mer aktivt. Rapporten anger att finanspolisen under året har lett flera samverkansprojekt med både tillsynsmyndigheter och kreditinstitut enligt möjligheterna i kapitel 4 a penningtvättslagen. Det pekar på ett rättsläge där informationsdelning, tillsyn och operativa åtgärder knyts närmare varandra än tidigare.

Ett tydligare fokus på samverkan och operativ effekt

En central iakttagelse i årsrapporten är att samverkan inte längre framstår som ett sidospår, utan som ett huvudverktyg i arbetet mot penningtvätt. Finanspolisen beskriver att komplexa upplägg, gränsöverskridande transaktioner och fragmenterad information gör att ingen enskild aktör sitter på hela bilden. Därför har samverkan med både myndigheter och verksamhetsutövare fått en tydligare operativ betydelse.

Det är särskilt intressant att rapporten lyfter fram samverkan med tillsynsmyndigheter som Revisorsinspektionen och Länsstyrelsen. Enligt rapporten har sådant samverkansarbete bland annat rört misstänkta möjliggörare för storskalig penningtvätt i verksamheter som står under tillsyn enligt penningtvättslagen, och samverkan har gjort det möjligt för tillsynsmyndigheter att rikta tillsyn och vidta åtgärder som sanktioner eller återkallelse av auktorisation.

För bokförings- och revisionsbyråers penningtvättsarbete är detta viktigt. Det innebär inte att varje bokförings- eller revisionsverksamhet är högrisk i sig. Däremot visar rapporten att sektorer utanför den traditionella finanssektorn i högre grad kan komma att utnyttjas som möjliga möjliggörare och därmed vara fokus för tillsynsaktivitet.

Företag som brottsverktyg står högt på agendan

Årsrapporten är tydlig med att Finanspolisen de senaste åren har prioriterat arbete mot storskalig penningtvätt via företag. Under 2025 var detta också tema för flera samverkansprojekt, och inom den strategiska samverkan med banker genomfördes fyra tematiska analyser med fokus på företag som brottsverktyg.

Rapporten uppskattar att andelen misstankerapporter där det förekommer misstankar om företag var omkring 15 procent under 2025. Finanspolisen framhåller samtidigt att det fortfarande finns ett stort mörkertal när det gäller upplägg där företagskonton används för penningtvätt. Det är en viktig signal. Fokus ligger alltså inte bara på kontantintensiva upplägg eller privatpersoners transaktioner, utan på bolag, bolagskonton, identiteter, kreditvärdighet och etablerade affärsstrukturer som utnyttjas i kriminella syften.

Rapporten ger också ett konkret exempel: verksamma företag med etablerade bankkonton och kreditvärdighet misstänks ha köpts upp för att användas som verktyg för penningtvätt, varefter medel skiktats via flera bolag och för att sedan föras utomlands. Som följd av samverkan har kreditinstitut stängt konton och avslutat kundrelationer.

För verksamheter som arbetar nära företagsstrukturer, verkliga huvudmän, löpande bokföring och bolagsförändringar innebär detta att kundkännedomen måste vara mer än en formalitet. Det räcker sällan att kontrollera identitet vid onboarding. Riskbilden kan förändras när ägare byts ut, när transaktionsmönster ändras eller när bolagets affärslogik inte längre stämmer med den praktiska verksamheten.

Nästan all rapportering kommer från finansiell verksamhet och spelverksamhet

En intressant del i rapporten är hur tydligt rapporteringen fortfarande domineras av finansiell verksamhet. Diagrammet över rapportörskategorier visar att 69 procent av misstankerapporteringen kom från bank- och finansieringsrörelse, 23 procent från övrig finansiell sektor och 6 procent från spelverksamhet. Det betyder att omkring 98 procent av rapporteringen kom från finansiell verksamhet och spelverksamhet, medan övrig icke-finansiell sektor stod för 1 procent och myndigheter för 1 procent.

Detta kan kontrasteras mot statistikbilagan där kategorin bokföring eller revisionstjänst redovisas med 139 inkomna misstankerapporter under 2025, medan finansiell verksamhet och spelverksamhet då rapporterade mångdubbelt mer under året.

Det vore förenklat att dra slutsatsen att bokförings- och revisionsnära verksamheter därför saknar betydelse i penningtvättsarbetet. Den finansiella sektorn hanterar naturligt stora transaktionsvolymer och har andra systemförutsättningar för övervakning och rapportering. Men kontrasten är ändå så stor att den väcker en praktisk compliancefråga: speglar den låga rapporteringen från redovisnings- och revisionsnära verksamheter en verkligt låg upptäcktsfrekvens av misstankar, eller speglar den att riskindikatorer, kontrollmetoder och rapporteringsrutiner ännu inte är tillräckligt mogna i dessa verksamheter?

Det är just här bokföringsbyråers penningtvättsarbete blir särskilt relevant. När Finanspolisen samtidigt pekar ut företag som brottsverktyg, och när samverkan med tillsynsmyndigheter intensifieras, blir det svårare att se redovisningsbranschen som en perifer aktör i regelverkets praktiska tillämpning.

Ökad registrering utanför finanssektorn förändrar förväntningarna

Årsrapporten visar också att antalet registrerade verksamhetsutövare ökade tydligt under 2025, särskilt i branscher utanför den finansiella sektorn. Advokatbyråer lyfts fram särskilt, men rapporten nämner även att oberoende jurister, bokföringstjänster och skatterådgivning ökade markant.

Detta är betydelsefullt av två skäl. För det första visar det att fler aktörer i dessa sektorer nu finns inne i rapporteringssystemet goAML, vilket förbättrar förutsättningarna för informationsutbyte och snabb rapportering. För det andra innebär det sannolikt att förväntningarna på den faktiska förmågan att rapportera kommer att öka. En verksamhet som är registrerad, står under tillsyn och hanterar penningtvättsrisker relaterade till företag behöver kunna visa hur den arbetar med riskbedömning, kundkännedom, eskalering och rapportering i praktiken.

Sanktionsbrott blir en tydligare del av AML-arbetet

Rapporten lyfter också fram att penningtvätt med koppling till sanktionsbrott är ytterligare ett område där Finanspolisen har inlett en ny samverkan under året. Denna samverkan omfattar såväl banker som andra myndigheter och syftar till att motverka penningtvätt i samband med transaktioner som kan misstänkas utgöra överträdelser av EU:s eller FN:s sanktionsförordningar.

Detta perspektiv är viktigt även för verksamheter som inte själva hanterar betalningsflöden i samma omfattning som banker. Bokföringsbyråer, rådgivare och andra professionella tjänsteleverantörer kan komma i kontakt med bolagsstrukturer, betalningsmönster, motparter eller ägarförhållanden som har relevans även för sanktionsrisk. Det innebär att interna rutiner som minimum kunna fånga upp signaler om ovanliga internationella kopplingar, ändrade ägarbilder, mellanled utan tydlig affärsfunktion eller transaktioner som inte stämmer med kundens kända verksamhet. Även om det är viktigt att lyfta att ingen aktör för göra affärer med sanktionerade personer, företag eller i vissa fall företag som företräds av sanktionerade personer.

Vad betyder detta i praktiken för företag utanför finanssektorn?

Det mest affärsnära budskapet i rapporten är att Finanspolisen verkar lägga större vikt vid hela kedjan kring den kriminella ekonomin. Bankerna står fortfarande för den absoluta merparten av rapporteringen, men myndigheternas fokus omfattar också möjliggörare, bolagsstrukturer och sektorer där kontrollpunkter finns tidigare i affärsflödet.

För företag och rådgivningsverksamheter utanför finanssektorn talar det för att AML-arbetet bör prövas mot några grundläggande frågor:

• Fångar den allmänna riskbedömningen upp risken att företag används som brottsverktyg?
• Är kundkännedomen tillräckligt levande för att fånga ägarbyten, avvikande beteenden och oklara affärsmodeller?
• Finns dokumenterade rutiner för intern eskalering när misstankar uppstår i kunduppdrag?
• Kan verksamheten motivera varför vissa situationer inte har lett till rapportering?
• Är personalen tränad att identifiera riskindikatorer i företagsnära upplägg, inte bara i rena betalningsflöden?

Det är också värt att notera att Finanspolisen under 2025 genomförde flera riktade återkopplingsinsatser om misstankerapportering och samtidigt betonade brister som avsaknad av grundläggande motpartsuppgifter, långa svarstider och ofullständiga misstankebeskrivningar. Det talar för att kvaliteten i rapporteringen kommer att granskas mer konkret, inte bara om rapportering sker eller inte.

En rapport som bör läsas bredare än av finansiella företag

Finanspolisens årsrapport 2025 bör därför inte läsas som en rapport enbart för finansiella aktörer som banker, betaltjänstaktörer eller spelbolag. Tvärtom visar den att myndigheternas fokus allt tydligare rör hur företag används som brottsverktyg, hur tillsyn och operativ samverkan kopplas ihop och hur nya riskområden, som sanktionsrelaterad penningtvätt, vävs in i det praktiska AML-arbetet.

På Morling Consulting hjälper våra AML-jurister och jurister inom finansiell reglering företag att strukturera och utveckla AML-arbetet så att risker kan hanteras i tid och processerna fungerar i praktiken.

För den som vill läsa rapporten i sin helhet finns årsrapporten här.