AMLR artiklarna 81–90

Välkommen till den sista och avslutande delen i bloggserien om EU:s AMLR. I de tidigare delarna har vi gått igenom centrala delar av det nya regelverket för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism. I den förra veckans del behandlades bland annat reglerna om anonyma konton och stora kontantbetalningar, där vi också gick igenom varför dessa frågor är särskilt viktiga för ansvariga enheter och hur de påverkar verksamheters interna kontroller. För den som vill förstå helheten är det värdefullt att läsa även den delen, eftersom artiklarna 81–90 visar hur EU:s samverkan ska fungera i praktiken.

De avslutande artiklarna handlar inte främst om kundkännedom, transaktionsövervakning eller rapportering av misstänkta aktiviteter. I stället fokuserar de på hur olika myndigheter och organ ska samarbeta, hur förordningen ska följas upp och utvecklas över tid samt när den ska börja tillämpas. För ansvariga enheter är detta viktigt eftersom AML-arbetet inte bara handlar om interna processer. Det handlar också om att förstå hur information rör sig mellan finansunderrättelseenheter, tillsynsmyndigheter och EU-organ.

För företag och andra ansvariga enheter innebär detta att AML-efterlevnad i allt högre grad behöver utformas utifrån ett EU-perspektiv. Nationella rutiner kommer inte längre att vara tillräckliga om de inte samtidigt är anpassade till EU:s samverkan och de krav som följer av ett allt mer integrerat regelverk.

Artikel 81 AMLR – När finansunderrättelseenheter ska lämna information till Eppo

Artikel 81 handlar om samarbetet mellan finansunderrättelseenheter och Europeiska åklagarmyndigheten, Eppo. Enligt artikeln ska finansunderrättelseenheter utan onödigt dröjsmål rapportera resultatet av sina analyser och annan relevant information till Eppo när det finns rimliga skäl att misstänka penningtvätt eller annan brottslig verksamhet som faller inom Eppos behörighet. Artikeln innebär även att AMLA, i samråd med Eppo, senast den 10 juli 2026 ska ta fram tekniska standarder för hur rapporteringen ska ske. Det ska bland annat fastställas i vilket format information ska lämnas till Eppo.

Artikel 82 AMLR – När Eppo kan lämna eller hålla inne information

Artikel 82 reglerar den omvända situationen, alltså när en finansunderrättelseenhet begär information från Eppo. Eppo ska då utan onödigt dröjsmål besvara motiverade begäranden om information när uppgifterna behövs för att finansunderrättelseenheten ska kunna utföra sina uppgifter.

Samtidigt får Eppo skjuta upp eller vägra att lämna information om det sannolikt skulle skada en pågående utredning eller påverka sekretessen. Om Eppo vägrar eller beslutar att skjuta upp tillhandahållandet av informationen ska Eppo i god tid underrätta finansunderrättelseenheten om beslutet och skälen för detta.

Artikel 83 AMLR – När finansunderrättelseenheter ska lämna information till Olaf

Artikel 83 handlar om samarbetet mellan finansunderrättelseenheter och Olaf, det vill säga EU:s byrå för bedrägeribekämpning. Precis som i förhållande till Eppo ska finansunderrättelseenheter utan dröjsmål överlämna resultaten av sina analyser och dela information med Olaf när det finns rimliga skäl att misstänka brottslighet som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen, exempelvis bedrägeri eller korruption. Detta är viktigt eftersom penningtvätt ofta är nära kopplad till andra ekonomiska brott.

Finansunderrättelsenheterna ska besvara begäranden från Olaf i god tid. Artikel 83 öppnar också för att finansunderrättelseenheter och Olaf får utbyta strategiska analyser, typologier och riskindikatorer.

Artikel 84 AMLR – När Olaf får vägra lämna information

Artikel 84 motsvarar artikel 82 men reglerar Olaf i stället för Eppo. Olaf ska besvara motiverade begäranden om information från finansunderrättelseenheter när uppgifterna behövs för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Samtidigt får Olaf skjuta upp eller vägra att lämna information om det skulle kunna påverka en pågående utredning negativt. I sådana fall måste Olaf underrätta finansunderrättelseenheten om sitt beslut samt skälen som ligger bakom beslutet.

Artikel 85 AMLR – Kommissionens möjlighet att anta delegerade akter

Artikel 85 handlar om kommissionens möjlighet att anta delegerade akter. Genom delegerade akter kan kommissionen komplettera eller anpassa vissa delar av regelverket utan att hela förordningen behöver omförhandlas. De delegerade akterna kan bland annat komma att avse frågor om tredjeländer, skärpta krav på kundkännedom och verkligt huvudmannaskap genom ägarintresse. Kommissionen måste samråda med experter innan den antar en delegerad akt. Artikeln anger också hur Europaparlamentet eller rådet kan invända mot delegerade akter samt inom vilka tidsfrister detta måste ske.

För ansvariga enheter innebär detta att AML-regelverket inte är statiskt. Verksamheter behöver ha processer för att bevaka nya delegerade akter och bedöma hur dessa påverkar de interna rutinerna.

Artikel 86 AMLR – Kommittéförfarandet och den fortsatta styrningen

Artikel 86 reglerar det kommittéförfarande som ska användas när kommissionen genomför vissa delar av regelverket. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för förebyggande av penningtvätt och terrorismfinansiering som inrättats genom artikel 34 i förordning (EU) 2023/1113 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa kryptotillgångar.

Artikel 87 AMLR – Översyn av förordningen och framtida förändringar

Artikel 87 anger att kommissionen senast den 10 juli 2032 och därefter vart tredje år ska se över tillämpningen av AMLR och hur förordningen fungerar. Kommissionen ska lämna över en rapport till Europaparlamentet och rådet.

Den första översynen ska särskilt bedöma två frågor:

• Hur de nationella systemen för rapportering av misstankar enligt artikel 69 fungerar och om det finns hinder eller möjligheter att skapa ett gemensamt rapporteringssystem på EU-nivå.
• Om transparensramen för verkligt huvudmannaskap är tillräcklig för att minska riskerna kopplade till juridiska personer och juridiska konstruktioner.

Detta är centrala frågor för framtidens AML-arbete. Ett gemensamt rapporteringssystem skulle kunna förändra hur ansvariga enheter lämnar in rapporter om misstänkta aktiviteter. Samtidigt kan reglerna om verkligt huvudmannaskap komma att utvecklas ytterligare om nuvarande nivåer bedöms vara otillräckliga.

Artikel 88 AMLR – Möjliga framtida skärpningar av regelverket

Artikel 88 visar att EU redan nu överväger ytterligare skärpningar av regelverket.

Senast den 10 juli 2030 ska kommissionen lämna rapporter till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av behovet och proportionaliteten av flera möjliga förändringar:

• Att sänka tröskeln på 25 procent för identifiering av verkligt huvudmannaskap genom ägarintresse.
• Att utvidga reglerna och tillämpningsområdet för varor av högt värde så att även kläder och tillbehör ska omfattas.
• Att utvidga reglerna och tillämpningsområdet om rapportering av vissa transaktioner och harmonisera hur dessa rapporteras.
• Att anpassa gränsen för stora kontantbetalningar.

Artikel 88 visar att EU betraktar AMLR som ett område under ständig utveckling. Om riskerna förändras kan också reglerna förändras. För ansvariga enheter är det tydligt att AML-arbetet behöver vara långsiktigt och flexibelt. Verksamheter behöver kunna anpassa sig till framtida förändringar.

Artikel 89 AMLR – Övergången från det tidigare AML-direktivet

Artikel 89 handlar om hur hänvisningar till det tidigare AML-direktivet, direktiv (EU) 2015/849, ska förstås framöver. Bestämmelsen innebär att hänvisningar till direktiv (EU) 2015/849 istället ska läsas som hänvisningar till AMLR och till direktiv (EU) 2024/1640.

Artikel 90 AMLR – När förordningen börjar gälla

Artikel 90 avslutar AMLR genom att reglera ikraftträdande och tillämpning. Förordningen trädde i kraft tjugo dagar efter publiceringen i Europeiska unionens officiella tidning. De flesta bestämmelser ska börja tillämpas från och med den 10 juli 2027. För fotbollsagenter och professionella fotbollsklubbar gäller dock senare tillämpning, nämligen den 10 juli 2029.

Vad innebär detta för ansvariga enheter?

Artiklarna 81–90 avslutar EU:s AMLR genom att tydliggöra hur samarbete, informationsutbyte, uppföljning och framtida utveckling ska fungera och regleras. För ansvariga enheter är budskapet tydligt att efterlevnad blir allt mer gränsöverskridande, samordnad och beroende av EU:s samverkan. Det innebär att företag och andra verksamheter behöver arbeta mer strukturerat med både juridik, compliance och interna kontroller och förfaranden. Det gäller inte minst i frågor som rör rapportering, dokumentation, ägarstrukturer och internationella informationsflöden.

På Morling Consulting hjälper vi ansvariga enheter med rådgivning för robust AML-efterlevnad, riskbedömningar, interna rutiner och anpassning till det nya regelverket. Våra AML-jurister och experter på penningtvättsregelverket bistår verksamheter med att förstå hur de nya kraven påverkar den egna organisationen och hur ett hållbart efterlevnadsarbete kan byggas upp över tid.