Anonyma instrument AMLR

Välkommen till vår bloggserie om EU:s AMLR. I det föregående avsnittet gick vi igenom dataskydd och lagring av uppgifter enligt AMLR och varför ansvariga enheter måste kunna hantera personuppgifter, dokumentation och myndighetsförfrågningar på ett rättssäkert sätt.

I detta avsnitt behandlar vi artiklarna 79 och 80 i AMLR. Artiklarna innehåller flera viktiga riskreducerande åtgärder för att efterleva bestämmelserna och minska risken för att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism. Det handlar om två områden som länge har ansetts särskilt riskfyllda ur ett penningtvättsperspektiv, det vill säga anonyma instrument och stora kontantbetalningar. Båda dessa områden kan göra det svårare att spåra tillgångar, identifiera verkliga huvudmän och identifiera vem som står bakom en viss transaktion.

För ansvariga enheter blir det därför viktigt att ha tydliga rutiner för kundkännedom, uppgiftshantering och interna kontroller när transaktioner eller kundstrukturer ger upphov till misstankar. Reglerna ställer också högre krav på interna kontroller, riskbedömningar och uppföljning av produkter och tjänster som kan användas anonymt. För många verksamheter kan det därför finnas behov av stöd från erfarna AML-specialister för att säkerställa att verksamheten uppfyller AMLR och står förberedd inför tillsyn.

Artikel 79 AMLR – Anonyma konton

Artikel 79 innehåller flera förbud och begränsningar som riktar sig mot instrument som kan användas för att anonymisera kunder eller transaktioner. Bestämmelsen syftar till att förhindra att anonymitet ska missbrukas för att begå brottsliga handlingar.

Utgångspunkten är att kreditinstitut, finansiella institut och leverantörer av kryptotillgångstjänster inte får föra, utfärda eller tillhandahålla vissa typer av anonyma produkter och tjänster. Förbudet omfattar följande:

• Anonyma bankkonton.
• Anonyma betalkonton.
• Anonyma motböcker.
• Anonyma bankfack.
• Anonyma konton för kryptotillgångar.
• Andra konton eller lösningar som möjliggör anonymisering eller ökat döljande av transaktioner.

Bestämmelsen omfattar även användning av så kallade anonymitetsstärkande mynt inom kryptosektorn. Anonymitetsstärkande mynt definieras i artikel 2.25 AMLR. Begreppet avser kryptotillgångar med funktioner som är utformade för att anonymisera spårning av information vid överföring av kryptotillgångar, antingen som en standardfunktion eller som ett valbart alternativ.

Artikel 79 ställer även krav på att befintliga ägare och förmånstagare till anonyma bankkonton, betalkonton, motböcker, bankfack och kryptokonton måste omfattas av kundkännedomsåtgärder innan de används. Det innebär att ansvariga enheter måste identifiera ägare och förmånstagare i befintliga kundrelationer, trots att tjänsterna tidigare har kunnat användas anonymt.

Artikel 79 innehåller även regler om anonyma förbetalda kort som har utfärdats i tredjeländer. Kreditinstitut och finansiella institut i rollen som inlösare får som huvudregel inte godta betalningar med sådana kort. Det finns visserligen möjlighet för kommissionen att tillåta vissa undantag genom tekniska standarder om risken bedöms vara låg. Huvudregeln fastställer dock att anonyma förbetalda kort från tredjeländer inte ska godtas.

En annan viktig del av artikel 79 gäller innehavaraktier och teckningsoptioner för innehavaraktier. Innehavaraktier innebär att den som fysiskt innehar beviset för aktierna också anses vara ägare. Innehavaraktier möjliggör att den verkliga huvudmannen kan vara anonym, vilket kan utnyttjas för att utföra penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 79.3 förbjuder bolag att emittera innehavaraktier. Befintliga innehavaraktier måste dessutom senast den 10 juli 2029 omvandlas till registrerade aktier, immobiliseras, eller deponeras hos ett finansiellt institut.

Om innehavaraktier inte har omvandlats, immobiliserats eller deponerats senast den 10 juli 2029 ska rösträtter och utdelningsrätter automatiskt upphävas. Upphävandet gäller fram till att innehavaraktierna omvandlas, immobiliseras eller deponeras. Om aktierna fortfarande inte har åtgärdats senast den 10 juli 2030 ska de annulleras och bolagets aktiekapital minskas med motsvarande belopp. Även teckningsoptioner för innehavaraktier förbjuds om de inte är i förmedlad form.

Bolag vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad, eller vars aktier har emitterats som förmedlade värdepapper genom immobilisering eller i dematerialiserad form, får dock fortsätta att emittera nya aktier och behålla befintliga innehavaraktier.

Artikel 80 AMLR – Stora kontantbetalningar

Artikel 80 innehåller regler om stora kontantbetalningar i utbyte mot varor eller tjänster. Bestämmelsen innebär att personer som handlar med varor eller tillhandahåller tjänster som huvudregel inte får ta emot eller göra kontantbetalningar över 10 000 euro eller motsvarande belopp i nationell eller utländsk valuta. Tröskeln gäller oavsett om betalningen sker vid ett tillfälle eller delas upp på flera betalningar som har samband med varandra. I praktiken innebär det exempelvis att det inte är tillåtet att kringgå reglerna genom att dela upp en större betalning i flera mindre delar.

Stora kontantbetalningar kan utnyttjas för att genomföra penningtvätt och finansiering av terrorism. Kontanter innebär generellt en högre risk ur ett AML-perspektiv, eftersom kontanter kan vara svårare att spåra än banköverföringar, kortbetalningar eller andra elektroniska betalningsformer.

Artikel 80 anger en gemensam gräns på 10 000 euro, men medlemsstaterna får införa lägre nationella gränser. Det förutsätter dock att medlemsstaten har varit i samråd med Europeiska centralbanken. Om en medlemsstat redan har en lägre gräns får den fortsätta att gälla.

Det finns vissa undantag från tröskeln på 10 000 euro för stora kontantbetalningar. Gränsen ska inte tillämpas på följande situationer:

• Betalningar mellan privatpersoner som inte agerar inom sitt yrke.
• Betalningar eller insättningar som görs hos kreditinstitut, utgivare av elektroniska pengar eller betaltjänstleverantörer.

Det är dock viktigt att notera att betalningar eller insättningar enligt ovan som överstiger gränsen ska rapporteras till finansunderrättelseenheten. Det ska ske inom de tidsfrister som finansunderrättelsenheten har bestämt.

Artikel 80.5 kräver att medlemsstaterna inför lämpliga åtgärder och sanktioner mot fysiska och juridiska personer som agerar inom sitt yrke och som misstänks bryta mot kontantgränsen. Sanktionerna ska vara proportionerliga i förhållande till överträdelsens allvar, men samtidigt tillräckligt avskräckande för att förhindra upprepade brott.

Artikel 80 innehåller också en möjlighet för medlemsstater att tillfälligt avbryta tillämpningen av kontantgränsen om alternativa betalningsmedel inte finns tillgängliga på grund av force majeure. Medlemsstater måste utan dröjsmål underrätta kommissionen om situationen. Kommissionen kan också kräva av medlemsstaten att undantaget upphör om det inte anses motiverat.

Krav på interna rutiner och kontroller

Artiklarna 79 och 80 innebär att ansvariga enheter måste arbeta mer systematiskt med att identifiera risker kopplade till anonymitet, kontanter och dolda ägarstrukturer. Särskilt viktigt blir det att visa tillsynsmyndigheter att verksamheten har vidtagit rimliga åtgärder för att minska riskerna.

På Morling Consulting hjälper våra AML-jurister och experter på penningtvättsregelverket företag att identifiera risker, utforma riskreducerande åtgärder och uppdatera interna processer för att efterleva bestämmelserna i AMLR. Vi ger även stöd i att stärka ert AML-arbete inför tillsyn och hjälper ansvariga enheter att anpassa kundkännedom, riskbedömningar, interna kontroller och rapporteringsrutiner till de nya kraven kring anonyma instrument och stora kontantbetalningar.