AMLR artiklar 59-61

Det här inlägget om EU:s AMLR fokuserar på kapitel IV om transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap. I denna del analyseras artiklarna 59, 60 och 61, vilka behandlar särskilda situationer där identifieringen av verkliga huvudmän kräver en mer nyanserad och anpassad metod. I ett tidigare inlägg behandlades de grundläggande bestämmelserna om transparens om verkligt huvudmannaskap, inklusive definitioner av verklig huvudman, beräkning av ägarintresse och kontrollbegreppet. För läsare som önskar en systematisk bakgrund till regelverkets struktur och funktion rekommenderas att ta del av detta tidigare inlägg.

Reglerna om verkligt huvudmannaskap utgör en central del av AMLR:s förebyggande system. Genom att säkerställa att den eller de fysiska personer som ytterst åtnjuter ekonomisk förmån eller utövar kontroll över en juridisk enhet eller konstruktion kan identifieras, skapas förutsättningar för en effektiv riskbedömning och för att motverka att komplexa strukturer används för att dölja tillgångars ursprung eller kontroll.

För ansvariga enheter innebär detta att identifieringen av verkliga huvudmän inte alltid kan ske genom en omedelbar namngivning av fysiska personer. I vissa fall måste kategorier av förmånstagare identifieras, i andra fall måste potentiella mottagare av befogenheter kartläggas, och i ytterligare fall gäller särskilda trösklar eller kontrollkriterier. Den rättsliga analysen blir därmed mer komplex och förutsätter en djup förståelse för olika strukturer. Mot denna bakgrund bistår Morling Consulting verksamhetsutövare med juridisk analys av AML-risker, där komplexa ägar- och förmånsstrukturer genomlyses i syfte att säkerställa korrekt identifiering av verkliga huvudmän i enlighet med AMLR:s krav.

Artikel 59 – Identifiering av en kategori av förmånstagare

Artikel 59 behandlar situationer där förmånstagare ännu inte har fastställts. Bestämmelsen är tillämplig på juridiska enheter som liknar uttryckliga truster enligt artikel 57 samt, med undantag för diskretionära truster, uttryckliga truster och liknande juridiska konstruktioner enligt artikel 58, vilket behandlades tidigare i loggserien. Enligt artikel 59.1 ska, i de fall förmånstagarna ännu inte har identifierats, kategorin av förmånstagare och dess allmänna kännetecken identifieras. Bestämmelsen föreskriver vidare att så fort förmånstagare inom kategorin har identifierats eller utsetts ska dessa vara verkliga huvudmän. Detta speglar AMLR:s grundläggande princip om aktualitet och fortlöpande uppdatering av uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

Artikel 59.2 anger vissa situationer där endast kategorin av förmånstagare och dess kännetecken ska identifieras. Dessa undantag är uttryck för en riskbaserad och proportionerlig reglering. Det är följande fall detta gäller:

• Pensionsplaner som regleras av direktiv (EU) 2016/2341.
• System för anställdas finansiella ägande eller deltagande, under förutsättning att medlemsstaten, efter en lämplig riskbedömning, har bedömt att risken för missbruk för penningtvätt eller terrorismfinansiering är låg.
• Juridiska enheter som liknar uttryckliga truster, uttryckliga truster och liknande konstruktioner, förutsatt att
  • enheten, trusten eller konstruktionen har inrättats utan vinstsyfte eller för välgörande ändamål, och
  • medlemsstaten, efter en riskbedömning, bedömer att kategorin löper låg risk för att utnyttjas eller missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Enligt artikel 59.3 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de kategorier som omfattas av punkt 2 samt motivera sin bedömning. Motiveringen ska grunda sig på riskbedömningen som medlemsstaten har genomfört. Kommissionen ska i sin tur informera övriga medlemsstater. Bestämmelsen säkerställer transparens även i fråga om undantag och begränsar risken för skillnader i nationella tillämpningar.

Artikel 60 – Identifiering av förmånstagare i diskretionära truster

Artikel 60 behandlar diskretionära truster. Dessa truster har inte några fastställda förmånstagare eller kategorier av förmånstagare från början, utan förvaltarna har befogenhet att istället utse förmånstagare utifrån en grupp personer. I dessa strukturer finns det risk för missbruk, men strukturen gör det också svårt att fastställa de verkliga huvudmännen.

Gällande dessa diskretionära truster, där det ännu inte valts ut några förmånstagare, ska föremålen för en befogenhet och förmånstagarna vid uteblivet utövande av befogenheter identifieras. Förmånstagare bland föremålen för en befogenhet ska anses vara verkliga huvudmän redan vid den tidpunkten då de valts ut. Med föremålen för en befogenhet avses de personer eller kategorier av personer som kan komma i fråga för utdelning. Förmånstagarna vid uteblivet utövande av befogenheter avser de personer som träder in om förvaltarna inte utnyttjar sin diskretion. Vidare ska förmånstagarna, vid uteblivet utövande av befogenheter, vara verkliga huvudmän om förvaltarna inte utövar sina diskretionära befogenheter.

Artikel 60 andra stycket hänvisar till artikel 59.2 och anger att om en diskretionär trust uppfyller de där angivna villkoren, ska endast kategorin av föremål för en befogenhet och förmånstagarna vid uteblivet utövande av befogenheter identifieras. Dessa kategorier ska, i enlighet med artikel 59.3, anmälas till kommissionen.

Artikel 61 – Verkliga huvudmän i företag för kollektiva investeringar

Artikel 61 innehåller en särskild reglering för företag för kollektiva investeringar. Bestämmelsen utgör ett undantag från artikel 51 första stycket och artikel 58.1, vilket innebär att de generella reglerna om verkliga huvudmän för juridiska enheter och verkliga huvudmän för uttryckliga truster inte tillämpas fullt ut. Enligt artikel 61 ska verkliga huvudmän för företag för kollektiva investeringar vara de fysiska personer som uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

• Personer som direkt eller indirekt innehar minst 25 procent av andelarna i företaget.
• Personer som har möjlighet att fastställa eller påverka investeringspolicyn.
• Personer som kontrollerar verksamheten i företaget på annat sätt.

Riskbaserad och proportionerlig identifiering av verkliga huvudmän

Artiklarna 59–61 illustrerar hur AMLR anpassar identifieringen av verkliga huvudmän till olika strukturer i verksamheter. Gemensamt för bestämmelserna är att de förenar transparens med proportionalitet och riskbaserad bedömning. Ingen struktur undantas från insyn, men metoden för identifiering anpassas till dess rättsliga och funktionella särdrag. Därigenom förstärks AMLR:s övergripande mål att säkerställa att den fysiska person som ytterst utövar kontroll alltid kan identifieras, även när detta kräver en mer utvecklad analys.

För ansvariga enheter innebär detta krav på dokumentation och fortlöpande uppdatering av uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Morling Consultings jurister bistår verksamheter med kvalificerad rådgivning i komplexa ägar- och förmånsstrukturer. Genom fördjupad juridisk analys av AML-risker stödjer vi organisationer i att säkerställa att verksamheternas processer är förenliga med AMLR:s krav.