Komplexa ägarstrukturer

Vi bygger vidare på det tidigare inlägget om vad verkliga huvudmän är och hur de fastställs i vår bloggserie om EU:s AMLR genom att fördjupa analysen av kapitel IV om transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap. För läsare som vill fördjupa sig i bakgrunden till den övergripande strukturen och de centrala definitionerna för transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap hänvisas till det inlägget. För ansvariga enheter som omfattas av AMLR är det av central betydelse att efterleva de krav som förordningen ställer på verkligt huvudmannaskap.

I förevarande del behandlas artiklarna 53–55, vilka utvecklar kontrollbegreppet, reglerar situationer där ägarintresse och kontroll förekommer parallellt i komplexa strukturer samt klargör hur juridiska konstruktioner ska hanteras i ägarstrukturen. För verksamheter som hanterar bolag med flera ägarled eller inslag av juridiska konstruktioner är en korrekt tillämpning av dessa bestämmelser avgörande för att uppfylla kraven på identifiering av verkliga huvudmän.

Morling Consulting bistår verksamheter med kvalificerad juridisk rådgivning inom penningtvättsregelverket. Genom fördjupad analys av ägar- och kontrollförhållanden, dokumentationskrav och riskbaserade bedömningar stödjer vi verksamhetsutövare i att säkerställa att deras identifiering av verkliga huvudmän är förenlig med AMLR:s materiella och systematiska krav.

Artikel 53 – Verkligt huvudmannaskap genom kontroll

Artikel 53 utgör en fördjupning av artikel 51 och 52 genom att definiera och strukturera begreppet kontroll samt fastställa det verkliga huvudmannaskapet genom kontroll. Enligt artikel 53.1 ska kontroll över ett företag eller en annan juridisk enhet utövas genom ägarintresse eller på annat sätt. Bestämmelsen bekräftar därmed det som etablerades i artikel 51: ägande och kontroll är två parallella och självständiga grunder för verkligt huvudmannaskap.

Artikel 53.2 innehåller tre centrala definitioner som preciserar kontrollbegreppet.

Kontroll över den juridiska enheten

För det första definieras kontroll över den juridiska enheten som möjligheten att direkt eller indirekt utöva ett betydande inflytande och fatta relevanta beslut inom den juridiska enheten. Denna definition är materiell till sin karaktär. Fokus ligger på faktisk möjlighet att påverka beslut, inte på eventuella titlar eller nominell ställning.

Indirekt kontroll

För det andra definieras indirekt kontroll över en juridisk enhet som kontroll över mellanliggande juridiska enheter i ägarstrukturen eller i olika kedjor av ägarstrukturen, där den direkta kontrollen identifieras på varje nivå av strukturen. Detta innebär att kontrollanalysen ska genomföras stegvis i varje led av ägarkedjan.

Kontroll genom ägarintresse

För det tredje definieras kontroll genom ägarintresse i företaget som direkt eller indirekt ägande av 50 % plus en av aktierna eller rösträtterna eller annat ägarintresse i företaget.

Vad som alltid ska anses utgöra kontroll

Artikel 53.3 konkretiserar vad som i vart fall ska anses utgöra kontroll över den juridiska enheten på annat sätt. Kontroll ska, under alla omständigheter, omfatta möjligheten att utöva:

• majoriteten av rösträtterna i företaget, oavsett om dessa delas av personer som handlar i samförstånd eller inte,
• rätten att utse eller avsätta en majoritet av styrelseledamöterna, ledamöterna i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet eller liknande tjänstemän i den juridiska enheten,
• relevant vetorätt eller beslutsrätt knuten till andelen i företaget,
• beslut om vinstutdelning eller beslut som leder till överföring av den juridiska enhetens tillgångar.

Kontroll på andra sätt än de uttryckligen angivna

Därefter klargör artikel 53.4 att kontroll kan utövas även på andra sätt än de som uttryckligen anges och räknas upp i punkt 3. Beroende på den juridiska enhetens struktur kan kontroll även omfatta:

• formella eller informella avtal med exempelvis ägare eller medlemmar, bestämmelser i bolagsordning, partnerskapsavtal eller syndikeringsavtal eller motsvarande avtal eller handlingar, vilket kan variera beroende på den aktuella juridiska enhetens omröstningsordning,
• förhållanden mellan familjemedlemmar,
• användning av formella eller informella arrangemang för nominella företrädare.

Ett formellt arrangemang för nominella företrädare definieras som ett avtal, eller liknande överenskommelse eller arrangemang, där en part instruerar en annan part att agera för dennes räkning i en viss roll, exempelvis som styrelseledamot eller aktieägare. Detta omfattar strukturer där en person formellt uppträder som ägare eller styrelseledamot men i realiteten agerar på uppdrag av en annan.

Artikel 54 – Samtidig förekomst av ägarintresse och kontroll i ägarstrukturen

Artikel 54 behandlar situationer där ägarintresse och kontroll förekommer samtidigt på olika nivåer i en struktur som omfattar flera nivåer. Bestämmelsen syftar till att undvika att komplexa ägarupplägg leder till osäkerhet om vem som är verklig huvudman.

Om företag ägs genom en struktur med flera nivåer och ägarintresse och kontroll förekommer parallellt i förhållande till olika nivåer i kedjan, ska verkliga huvudmän identifieras enligt två alternativa kategorier.

• För det första ska de fysiska personer som, direkt eller indirekt, genom ägarintresse eller på annat sätt kontrollerar juridiska enheter som har ett direkt ägarintresse i företaget anses vara verkliga huvudmän.
• För det andra ska de fysiska personer som antingen enskilt eller sammanlagt, direkt eller indirekt har ett ägarintresse i det företag som genom ägarintresse eller på annat sätt kontrollerar företaget anses vara verkliga huvudmän.

Artikel 55 – Ägarstrukturer som omfattar juridiska konstruktioner eller liknande juridiska enheter

Artikel 55 reglerar situationer där ägarstrukturen består av juridiska enheter enligt artikel 57 eller juridiska konstruktioner, och där dessa innehar ägarintressen eller utövar kontroll – direkt eller indirekt – genom ägande eller på annat sätt. I sådana fall ska de verkliga huvudmännen identifieras som de fysiska personer som i sin tur är verkliga huvudmän för de aktuella juridiska enheterna eller konstruktionerna.

Bestämmelsen innebär att analysen måste fortsätta ”genom” den juridiska konstruktionen tills en fysisk person identifieras. Om exempelvis en trust, stiftelse eller liknande konstruktion äger ett företag, är det inte tillräckligt att identifiera konstruktionen som sådan. I stället ska de fysiska personer som enligt reglerna är verkliga huvudmän för konstruktionen identifieras. Artikel 55 förhindrar därmed att juridiska konstruktioner används som slutstationer i analysen.

Kontrollanalysens betydelse för ett effektivt och rättssäkert AML-arbete

Sammantaget etablerar artiklarna 53–55 en fördjupad och materiellt inriktad kontrollanalys inom ramen för verkligt huvudmannaskap enligt AMLR. Artiklarna tydliggör skillnaden mellan ägarintresse och kontroll, reglerar situationer där dessa förekommer parallellt i flernivåstrukturer samt säkerställer att juridiska konstruktioner inte utgör en slutpunkt i analysen. Identifieringen av verkliga huvudmän måste bygga på en samlad analys av faktisk kontroll, avtalsförhållanden och indirekta strukturer för inflytande.

Artiklarna 53–55 utgör därmed en central komponent i EU:s ambition att motverka att komplexa ägarstrukturer används för att dölja den person som ytterst utövar inflytande över juridiska enheter.

Mot denna bakgrund bistår Morling Consulting verksamhetsutövare med kvalificerad juridisk rådgivning inom avancerade AML-frågor. Genom att kombinera regulatorisk expertis med praktisk erfarenhet av tillsyn och riskbedömningar stödjer vi organisationer i att utveckla robusta processer för identifiering av verkliga huvudmän, säkerställa korrekt dokumentation och stärka den interna styrningen i linje med AMLR:s krav. Detta bidrar till ett effektivt, rättssäkert och hållbart arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Läs mer om våra juridiska konsulttjänster här.