Verkligt huvudmannaskap

I denna del av vår bloggserie om EU:s AMLR introduceras ett nytt och centralt område i regelverket: transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap. Efter att i tidigare delar ha behandlat riskbedömningar, kundkännedomsåtgärder och särskilda regler för bland annat högriskkunder och förlitande på tredje part, förskjuts fokus nu till en av kärnfrågorna i AMLR – identifieringen av de fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar juridiska enheter. Reglerna i kapitel IV utgör en bärande del av EU:s strategi för att motverka att bolagsstrukturer, kedjor av ägande och juridiska konstruktioner används för att dölja tillgångars verkliga ursprung eller kontroll. För ansvariga enheter är transparens i fråga om det verkliga huvudmannaskapet en förutsättning för effektiv riskbedömning, tillsyn och brottsbekämpning.

För verksamheter som verkar i komplexa ägarstrukturer eller internationella koncerner kan juridisk rådgivning inom AML-frågor vara avgörande för att säkerställa att identifieringen av verkliga huvudmän sker i enlighet med förordningens krav och med beaktande av såväl unionsrättsliga som nationella aspekter.

Kapitel IV – Transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap

Kapitel IV i AMLR etablerar en harmoniserad ram för identifiering av verkliga huvudmän. Artiklarna 51 och 52 utgör utgångspunkten för denna reglering genom att definiera vem som anses vara verklig huvudman i juridiska enheter samt hur ägarintresse ska beräknas. Regleringen syftar till att motverka svårgenomträngliga och komplexa bolags- och ägarstrukturer. Genom att tydligt fastställa kriterier för ägande och kontroll minskas utrymmet för att använda komplexa kedjor av ägande, holdingstrukturer eller anonyma ägare för att dölja den person som ytterst utövar inflytande.

Artikel 51 – Identifiering av verkliga huvudmän för juridiska enheter

Artikel 51 anger den grundläggande definitionen av verklig huvudman för juridiska enheter. Enligt bestämmelsen ska de verkliga huvudmännen vara de fysiska personer som uppfyller någon av de följande två kriterierna:

• Fysiska personer som har ett direkt eller indirekt ägarintresse i ett företag, eller
• Fysiska personer som direkt eller indirekt kontrollerar företaget eller en annan juridisk enhet genom ägarintresse eller på annat sätt.

Om någon har kontroll på annat sätt ska det fastställas oberoende av och parallellt med förekomsten av ett ägarintresse alternativt kontroll genom ägarintresse. Kontroll på annat sätt behöver nödvändigtvis inte innebära att det föreligger något väsentligt ägarintresse eller ett ägarintresse alls. Att kontroll på annat sätt ska fastställas oberoende av och parallellt med förekomsten av ägarintresse markerar en viktig utgångspunkt: identifieringen av verkligt huvudmannaskap får inte endast baseras på en matematisk beräkning av aktieinnehav. Regelverket tar därför uttryckligen sikte på den faktiska kontrollen.

Artikel 52 – Verkligt huvudmannaskap genom ägarintresse

Artikel 52 preciserar hur ägarintresse enligt artikel 51 ska förstås och beräknas. Enligt artikel 52.1 avses med ägarintresse i företaget direkt eller indirekt ägande av minst 25 procent av aktierna eller rösträtterna eller annat ägarintresse i företaget. Begreppet omfattar även rätt till andel av vinst, andra interna resurser eller rätt till utdelning vid likvidation.

En central aspekt av artikel 52 är beräkningen av indirekt ägande. Bestämmelsen föreskriver att indirekt ägande ska beräknas genom att aktierna, rösträtterna eller de andra ägarintressena som innehas av de mellanliggande enheterna i kedjan av enheter i vilka den verkliga huvudmannen innehar aktier eller rösträtter, ska multipliceras. Därefter adderas resultaten från dessa olika kedjor. Artikel 52.1 fastställer även att alla aktieinnehav på varje ägarnivå ska tas i beaktande vid bedömning av om det finns ett ägarintresse i företaget.

Enligt artikel 52.2 ska medlemsstaterna informera kommissionen om staterna identifierar kategorier av företag som är utsatta för högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, enligt artikel 8.4 c i direktiv 2024/1640 om nationell riskbedömning, vilket även inbegriper på grundval av de sektorer där företagen är verksamma.

Kommissionen ska i sådana fall, senast den 10 juli 2029, bedöma om de risker som förknippas med dessa juridiska enheter är relevanta för den inre marknaden. Bedömer kommissionen att ett lägre tröskelvärde är lämpligt och bör införas i riskreducerande syfte kan kommissionen anta delegerade akter för att ändra förordningen. Det sker genom att identifiera vilka kategorier av företag som förknippas med högre risker för penningtvätt och terrorismfinansiering, samt för vilka som ett lägre tröskelvärde ska gälla, men också för att identifiera de dithörande tröskelvärdena. Det lägre tröskelvärdet ska då fastställas till högst 15 procent av ägarintresset i företaget. Undantag finns ifall kommissionen kommer fram till att ett högre tröskelvärde skulle vara mer proportionerligt, men oavsett ska det vara lägre än 25 procent.

Kommissionen ska dessutom regelbundet se över dessa delegerade akter för att säkerställa identifikation av de företag som är kopplade med högre risk samt att tröskelvärdena är proportionerliga i förhållande till dessa risker.

Artikel 52.4 behandlar situationen för andra juridiska enheter än företag, där det på grund av enhetens form och struktur inte är lämpligt eller möjligt att beräkna ägandet. I sådana fall ska de verkliga huvudmännen vara de fysiska personer som direkt eller indirekt på annat sätt kontrollerar enheten enligt artikel 53.3 och 53.4, om inte artikel 57 är tillämplig. Denna bestämmelse säkerställer att även stiftelser, föreningar och andra juridiska enheter omfattas av kravet på verklig huvudman.

Verkligt huvudmannaskap som grund för ett effektivt AML-system

Artiklarna 51 och 52 markerar att regelverket kräver att ansvariga enheter förstår och kan genomlysa komplexa och svårgenomträngliga ägarstrukturer. Identifiering av verkliga huvudmän är en fortlöpande process som måste uppdateras vid förändringar i ägar- eller kontrollförhållanden. Sammantaget etablerar artiklarna 51 och 52 en harmoniserad och riskbaserad modell för att identifiera verkliga huvudmän inom unionen, och genom att kombinera tröskelvärden med kontrollanalys skapas ett regelverk som syftar till att genomlysa även komplexa och gränsöverskridande strukturer. Detta utgör en central komponent i EU:s ambition att stärka transparensen och motverka att juridiska enheter används som verktyg för penningtvätt och finansiering av terrorism.

Morling Consulting bistår verksamhetsutövare med kvalificerad juridisk rådgivning inom AML-frågor. Vi stödjer organisationer i att analysera komplexa ägar- och kontrollstrukturer och säkerställer att identifieringen av verkliga huvudmän sker i enlighet med såväl AMLR som kompletterande nationell reglering. Genom en kombination av regulatorisk expertis och praktisk erfarenhet av tillsynsfrågor bidrar vi till att stärka interna rutiner, styrning och riskhantering i linje med EU:s nya krav.