Förlitande på tredje part och sektorsanpassad kundkännedom enligt artiklarna 47–50 i AMLR

I dagens del av vår bloggserie om AMLR analyseras artiklarna 47–50, vilka innehåller särskilda bestämmelser om åtgärder för kundkännedom samt regleringen av utnyttjande av andra ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom. En av de mest centrala delarna av AMLR är just åtgärder för kundkännedom, och det är upp till ansvariga enheters riskbedömningar att avgöra när skärpta åtgärder behöver tillämpas. Vi har berört skärpta åtgärder för kundkännedom i den tidigare delen i vår bloggserie om AMLR och för de läsare som vill fördjupa sig i hur regelverket hanterar kundkännedomsåtgärder vid förhöjda risker i affärsförbindelser hänvisar vi till inlägget som berör KYC-krav för affärsförbindelser med hög risk.

Regleringen i artiklarna 47–50 omfattar avsnitt 5 och 6 i AMLR och aktualiserar centrala frågor om ansvarsfördelning, kontroll och styrning inom ramen för det riskbaserade AML-systemet. För verksamheter som vill säkerställa att deras interna riktlinjer, förfaranden och kontroller är förenlig med AMLR:s krav kan en extern genomlysning av ert AML-program vara ett värdefullt verktyg. En sådan genomlysning möjliggör en bedömning av om styrning, rutiner och avtal uppfyller förordningens krav på effektiv riskhantering och dokumenterad efterlevnad.

Artikel 47 – Särskilda bestämmelser för sektorerna för livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar

Artikel 47 återfinns i avsnitt 5 och innehåller sektorsspecifika bestämmelser för livförsäkringsverksamhet och annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet. Bestämmelsen fastställer att ansvariga enheter ska tillämpa specifika åtgärder för kundkännedom för förmånstagare till livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringar, utöver de kundkännedomsåtgärder som krävs med hänsyn till kunden och den verkliga huvudmannen. När dessa har identifierats eller utpekats ska följande åtgärder tillämpas:

• Vid fråga om förmånstagare som identifierats som specifikt namngivna personer eller juridiska konstruktioner ska dokumentation ske av personens eller den juridiska konstruktionens namn.
• Om det däremot gäller förmånstagare som utpekats eller identifierats genom egenskaper, klass eller på annat sätt ska tillräcklig information om förmånstagaren inhämtas så att förmånstagarens identitet kan fastställas och avgöras vid tillfället för utbetalning.

Det centrala momentet i artikel 47 är att kontrollen av förmånstagarens identitet, och i förekommande fall den verkliga huvudmannens identitet, ska ske vid tillfället för utbetalning. Vid hel eller delvis överlåtelse av den berörda försäkringen till tredje part ska ansvariga enheter, om de har kännedom om överlåtelsen, fastställa den verkliga huvudmannens identitet när värdet på försäkringen övergår till den fysiska eller juridiska personen alternativt konstruktionen. Artikel 47 illustrerar hur AMLR anpassar kundkännedomsåtgärderna till en sektors karaktär och riskprofil.

Avsnitt 6 – Utnyttjande av andra ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom

Artiklarna 48–50, som återfinns i avsnitt 6, reglerar förutsättningarna för att utnyttja andra enheters kundkännedomsåtgärder. Syftet med bestämmelserna är att undvika upprepade förfaranden för kundidentifiering.

Artikel 48 – Allmänna bestämmelser om utnyttjande av andra ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom

Artikel 48.1 anger att ansvariga enheter får utnyttja andra ansvariga enheter för att uppfylla krav på kundkännedomsåtgärder enligt artikel 20.1.a, b och c. Det gäller oavsett om de utnyttjade ansvariga enheterna är etablerade inom unionen eller i tredjeland. Detta är dock villkorat. För det första måste den utnyttjade enheten tillämpa krav på åtgärder för kundkännedom och dokumentation som motsvarar AMLR eller, om den är etablerad i tredjeland, regler som är likvärdiga med dessa. För det andra måste den utnyttjade enhetens efterlevnad av AML/CFT-krav övervakas i enlighet med kapitel IV i direktiv (EU) 2024/1640.

En central princip med artikel 48 är att det slutliga ansvaret alltid kvarstår hos den enhet som förlitar sig på tredje part, det vill säga den ansvariga enheten som utnyttjar en annan ansvarig enhet åtgärder. Förlitande på tredje part innebär således inte någon överföring av rättsligt ansvar, utan en möjlighet att operativt utnyttja redan genomförda åtgärder.

Enligt artikel 48.2 ska ansvariga enheter, vid beslut om att utnyttja en annan ansvarig enhet i tredjeland, beakta geografiska riskfaktorer enligt AMLR:s bilagor II och III samt vägledning och information från kommissionen, AMLA eller andra behöriga myndigheter.

Artikel 48.3 innehåller särskilda bestämmelser för koncerner. Om en ansvarig enhet ingår i en koncern får efterlevnaden av kraven enligt artikel 48 och 49 säkerställas genom koncernövergripande riktlinjer och kontroller, förutsatt att tre villkor är uppfyllda.

Först och främst ska den ansvariga enheten som utnyttjar en annan ansvarig enhet och den utnyttjade enheten ingå i samma koncern. Dessutom ska koncernen tillämpa AML- och CTF-regler i sina riktlinjer och förfaranden som överensstämmer med AMLR eller likvärdiga regler i tredjeländer. Slutligen ska genomförandet övervakas på koncernnivå av relevant tillsynsmyndighet. Här integreras och regleras tredjepartsförlitande med koncernstyrning och intern kontroll.

Artikel 48.4 förbjuder ansvariga enheter att utnyttja ansvariga enheter som är etablerade i tredjeländer som identifierats enligt avsnitt 2 i kapitlet. Ett undantag gäller dock för ansvariga enheter som är etablerade i EU vars filialer och dotterföretag är etablerade i dessa tredjeländer. Ansvariga enheter får då utnyttja filialerna och dotterföretagen förutsatt att samtliga villkor i punkt 3 är uppfyllda.

Artikel 49 – Förfarande för utnyttjande av en annan ansvarig enhets åtgärder för kundkännedom

Artikel 49 reglerar förfarandet för när en ansvarig enhet utnyttjar en annan ansvarig enhets åtgärder för kundkännedom. Enligt artikel 49 ska ansvariga enheter inhämta alla nödvändiga uppgifter från den ansvariga enheten om de kundkännedomsåtgärder enligt artikel 20.1 a, b och c, eller om den verksamhet som kommer att omfattas.

Vidare ska den ansvariga enheten som utnyttjar en annan ansvarig enhet för kundkännedom vidta alla nödvändiga åtgärder för att kunna säkerställa att den utnyttjade enheten på begäran utan dröjsmål och alltid inom max fem arbetsdagar, tillhandahåller följande:

• Kopior av den information som samlats in i syfte att identifiera kunden
• De styrkande handlingar eller pålitliga informationskällor som har använts för att kontrollera kundens identitet. Detsamma gäller för identiteten på kundens verkliga huvudmän samt personer som agerar på kundens räkning.
• All information om syftet med affärsförbindelsens och affärsförbindelsens avsedda natur.

Villkoren för den informationsöverföring som utförs mellan de ansvariga enheterna ska enligt artikel 49.4 regleras i ett skriftligt avtal. Kravet på avtal möjliggör en tydlig ansvarsfördelning, reglering av informationssäkerhet och dokumentation av parternas åtaganden. Skulle den ansvariga enheten utnyttja en ansvarig enhet inom samma koncern är det möjligt att ersätta det skriftliga avtalet med ett internt förfarande, förutsatt att villkoren i artikel 48.3 är uppfyllda.

Artikel 50 – Riktlinjer för utnyttjande av andra ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom

Artikel 50 föreskriver att AMLA, senast den 10 juli 2027, ska utfärda riktlinjer till ansvariga enheter om följande:

Tillämpningen av reglerna om utnyttjande av andra ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom. Riktlinjerna ska närmare precisera de villkor under vilka ansvariga enheter får förlita sig på information som samlats in av en annan ansvarig enhet, inklusive situationer där kundkännedom genomförs på distans.

De roller som involverade ansvariga enheter har samt enheternas ansvar i en situation där enheterna utnyttjar en annan ansvarig enhet.

Tillsynsmetoder för utnyttjande av andra ansvariga enheter.

Artiklarna 47–50: sektorsanpassad kundkännedom och förlitande på tredje part utan ansvarsförskjutning

Avslutningsvis visar artiklarna 47–50 hur AMLR kombinerar sektorsanpassad reglering med ett harmoniserat system för ansvar och kontroll. Medan artikel 47 anpassar kundkännedomsåtgärderna till försäkringssektorns särskilda riskprofil, etablerar artiklarna 48–50 en tydlig ram för förlitande på en annan ansvarig enhet där effektivitet möjliggörs utan att det rättsliga ansvaret förskjuts. Regleringen understryker att utnyttjandet av andra ansvariga enheters kundkännedomsåtgärder inte är en administrativ förenkling, utan ett riskbaserat beslut som kräver dokumentation, avtalsmässig tydlighet och löpande kontroll. För ansvariga enheter innebär detta att kundkännedom är en integrerad del av den övergripande styrningen och de interna riktlinjerna enligt AMLR.

Mot denna bakgrund bistår Morling Consulting verksamhetsutövare med kvalificerad juridisk rådgivning inom AMLR. Genom omfattande regulatorisk kompetens och erfarenhet av styrnings- och kontrollfrågor stödjer vi organisationer i att utveckla robusta interna regelverk, genomföra riskbaserade bedömningar och säkerställa att tillämpningen är förenlig med såväl förordningens krav som tillsynsmyndigheternas förväntningar. Läs mer om vår verksamhet här.