Undantag i AMLR för spel och fotbollsklubbar

Vi fortsätter med vår bloggserie om EU:s AMLR, vilket är en metodisk genomgång av regelverkets artiklar och deras praktiska konsekvenser för ansvariga enheter. I den första delen EU:s AMLR: definition, syfte och ansvariga enheter i penningtvättsregelverket behandlades förordningens innehåll, definitioner och de ansvariga enheterna, vilket ger bakgrunden för den som vill förstå de grundläggande principerna bakom AMLR.

I detta inlägg ligger fokus på undantagsbestämmelserna i artiklarna 4 och 5 och hur dessa ska förstås i relation till risk. Morling Consultings expertis hjälper verksamheter att tolka undantagsbestämmelserna, genomföra kvalificerade riskbedömningar och säkerställa att interna rutiner följer förordningens krav på ett riskbaserat förhållningssätt. För organisationer som vill operationalisera detta i praktiken erbjuder vi även AML-rådgivning för riskhantering med fokus på styrning, dokumentation och kontroll.

Undantagens funktion i AMLR

AMLR bygger på en harmoniserad, direkt tillämplig reglering där riskhantering spelar en central roll. Det i sin tur innebär att medlemsstater getts möjlighet att helt eller delvis undanta vissa ansvariga enheter från kraven som ställs enligt AMLR. Det kräver dock att den undantagna verksamheten ska ha en låg risk för penningtvätt och terrorismfinansiering. 

Undantagsbestämmelserna i artikel 4 och 5 ska förstås som en del av denna proportionalitetsbedömning. De möjliggör anpassningar för aktörer där risknivån objektivt sett är låg, samtidigt som riskerna måste identifieras, dokumenteras och kontrolleras även i dessa verksamheter.

Reglerna visar på att det inte handlar om generella undantag, utan det är istället fråga om undantag som kräver belägg, analys och övervakning. Därmed utgör artiklarna 4 och 5 exempel på hur EU-rätten tydliggör att flexibilitet bara kan ges om risknivån är underbyggd och om stödjande kontrollmekanismer finns på plats.

Artikel 4 AMLR — Speltjänster: undantag och krav på riskbedömning

Artikel 4 behandlar möjligheten för medlemsstaterna att undanta vissa tillhandahållare av speltjänster helt eller delvis från delar av förordningens krav. Det anges uttryckligen att sådana undantag endast får ges om det finns belägg för att verksamheten utgör låg risk. Detta innebär inte en bedömning baserad på antaganden, utan det krävs analys av faktiska riskfaktorer. Spelverksamheter med belagd låg risk kan därför av proportionerliga skäl, helt eller delvis undantas från förordningen. 

Regeln slår fast två viktiga begränsningar. För det första kan undantag aldrig ges för kasinon. För det andra kan undantag inte ges för aktörer vars huvudsakliga verksamhet består av onlinespel eller vadslagning inom sport. Det finns dock undantag för dessa speltjänster, vilket är onlinespeltjänster som antingen drivs av staten eller är föremål för statlig reglering. 

Vid riskbedömningar enligt artikel 4 och artikel 5 måste medlemsstaterna beakta EU-kommissionens unionsövergripande riskbedömning enligt artikel 7 i direktiv (EU) 2024/1640. EU har tagit hänsyn till eventuella gränsöverskridande effekter av nationella undantag och har därför verkat för en tillämpning av en riskbedömning i hela unionen. Artikel 7 i direktiv 2024/1640 reglerar en riskbedömning på unionsnivå. Det innebär att EU-kommissionen ska göra en riskbedömning som inkluderar riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism samt riskerna för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås, alternativt att det inte genomförs överhuvudtaget. Denna riskbedömning ska även ta hänsyn till eventuell påverkan på den inre marknaden. Medlemsstaterna ska följa rekommendationer från kommissionen om lämpliga åtgärder för att hantera riskerna enligt riskbedömningen.

Tillämpas inte dessa rekommendationer av medlemsstaterna ska en anmälan ske till kommissionen tillsammans med en motiverad analys om anledningen till avvikandet från rekommendationerna. Sammantaget säkerställer det en enhetlig bedömning och minskar risken för att medlemsstater skapar ojämlika förutsättningar inom unionen. 

Artikel 5 AMLR — Vissa professionella fotbollsklubbar som undantag

Artikel 5 följer samma principiella konstruktion som artikel 4, men lägger istället fokuset på professionella fotbollsklubbar. I likhet med artikel 4 är utgångspunkten att undantag endast får ges om klubben utgör en dokumenterad låg risk. Det är medlemsstaterna som har möjlighet att undanta fotbollsklubbar från kraven i AMLR. Även vid artikel 5 i förordningen ska medlemsstaterna ta hänsyn till EU-kommissionens riskbedömningar, enligt artikel 7 direktiv 2024/1640. På så sätt säkerställs att klubbar i hela unionen bedöms relativt likartat, trots att nationella fotbollssystem och ekonomiska strukturer kan variera i betydande grad.

En klubb som spelar i den högsta serien löper större risk att bli utnyttjad för penningtvätt till skillnad från en klubb i lägre seriespel. Det beror på att klubbar i en högre division kan ha svårgenomträngliga ägarstrukturer, gränsöverskridande transaktioner och transaktioner med högre belopp. Fotbollsklubbar i den högsta divisionen kan därför endast omfattas av undantag om klubben innebär låg risk samt har haft en omsättning under 5 000 000 euro under de två föregående kalenderåren. 

Fotbollsklubbar i lägre divisioner kan endast undantas om de är kopplade med en belagd låg risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller terrorismfinansiering. Syftet med dessa olika bedömningar är att avgränsa de klubbar som saknar de transaktionsvolymer och internationella transaktioner som vanligen medför ökad risk, till skillnad från fotbollsklubbar i en högre division. Det medför att mindre klubbar inte behöver bära en oproportionerlig börda för att efterleva regleringen.

Medlemsstaternas riskbedömning enligt artikel 5 ska fokusera på två huvudsakliga områden. Det första är hot, sårbarheter och särskilda riskfaktorer i klubbens verksamhet. Detta kan omfatta betalningar och transaktioner kopplade till spelarövergångar, sponsoravtal och matchintäkter. Det andra området är transaktionernas storlek och gränsöverskridande karaktär, vilket exempelvis kan vara spelartransfers mellan klubbar i olika länder. 

Riskbaserad bedömning vid nationella undantag

Det riskbaserade förhållningssättet som AMLR vilar på innebär att nationella undantag som implementeras enligt artiklarna 4 och 5 ska motsvara den faktiska risk som identifierats i den berörda sektorn eller verksamheten. När en medlemsstat beslutar att helt eller delvis undanta speltjänster eller fotbollsklubbar från AMLR måste det därför göras på grundval av en dokumenterad riskbedömning som visar att kvarvarande risker kan hanteras med mindre långtgående krav. Om risknivån bedöms som medelhög eller hög saknas i utrymme för undantag, eftersom förordningen enbart medger undantag när risken bedöms som låg.

Läs vidare om nästa steg i regelverket: Undantag för finansiella verksamheter, förhandsanmälan och interna kontroller enligt AMLR.